Browsing Articles Written by

Transcenders

Stella betyder Stjärna, Transcenders

Vid en sjö: ur Stella betyder stjärna

6 oktober, 2014 • By

IsaHär kommer en liten bit ur min kommande bok, Stella betyder stjärna. Fjortonåriga Isa har blivit meddragen på en road trip genom södra Sverige av den utåtagerande konstnären Stella.Just nu är de i en liten by någonstans i Småland, och har övernattat i en strandhytt vid en sjö.

Fåglarnas ihållande sång väckte mig. Kanske var det också trägolvets hårdhet. Vi hade försökt göra badhyttens golv mjukare med några presenningar som låg i ett hörn, men det hade inte hjälpt nåt vidare.
Stellas ansikte var alldeles intill mitt. Fem centimeter bort, hennes mun, hennes slutna ögon. Hjärtat bankade plötsligt. Och så känslan i kroppen, bultande. Kväljande. Jag skakade på huvudet, reste mig upp för att bli av med den. Det spelade visst ingen roll hur tankarna gick, kroppen hade ändå bestämt sig för vad den ville.
Jag öppnade dörren och kikade ut. Det låg ett tunt dis över sjön och det luktade morgon. Klockan var bara halvsju.
Träet i bryggan knirkade lätt när jag gick ut på den. Längst ute doppade jag tån i vattnet. Det var inte särskilt kallt. Jag satte mig på kanten.
Det såg ut som en annan plats än den vi varit på igår. Då hade den varit mörk, svart, färgad av tjära och missmod. Nu var den ren och torr precis som bryggan. Som om någon städat. I nästa sekund hörde jag steg bakom mig.
Stella var naken, såg jag precis när hon hoppade i, och vattendroppar stänkte upp på mig.
”Wow. Det är helt fantastiskt!”, ropade hon när huvudet dök upp igen. ”Kom i du också!”
Jag kände mig fånig redan innan jag sa det. ”Jag har inga badkläder.”
”Det har inte jag heller såg du väl. Det behövs inte, det är ju bara du och jag här!”
Det räcker, tänkte jag. Skakade på huvudet.
Stella simmade omkring utanför bryggan. Så kom hon närmare igen. ”Kom i nu då.”
Jag tänkte på knallpulverpistolen som Stella avfyrat på låtsas i sin mun igår natt. Jag tänkte på att det hon sagt då nog inte varit menat enbart som ett skämt. Men jag visste inte om den Stella som ville trycka av var mera verklig än den bekymmerslösa som nu tjatade på mig att hoppa i.
Om jag hade kunnat vara lite mer som hon, som på något magiskt vis kunde suga in tjäran och placera den någonstans där den aldrig verkade ha funnits. Som en strömbrytare. Stäng av, sätt på. Jag kunde inte tända och släcka sådär. Hade jag kunnat det hade jag brutit strömmen nu, och då hade jag kunnat hoppa i vattnet och allt hade varit bra.
Vilken var egentligen den stora skillnaden mellan mig och Stella? Hon var minst lika konstig som jag, bara på ett helt annat sätt. Men hon simmade omkring utanför bryggan nu, medan jag satt kvar. Varför skulle det vara så egentligen?
Jag reste mig, knäppte upp jeansen och drog av dem. La dem på bryggan. Långsamt. Jag kunde fortfarande ångra mig. Jag kunde gå i vid stranden och plaska lite i vattnet där det var grunt, och låtsas att det var så jag hade tänkt göra hela tiden. Jag drog in luft i lungorna. Och t-shirten över huvudet.
Stella trampade vatten ett par meter ifrån mig. Hon betraktade mig i tystnad när jag lossade gasbindans hållare och lindade av den. Sportbehån under behöll jag på när jag gled ner i vattnet.
Det var inte kallt. Luftbubblor yrde omkring mig. Jag såg Stellas nakna kropp röra sig en bit bort, innan jag hade huvudet ovanför ytan igen.
”Sa jag inte det. Det är skitskönt.”

Bobbi, Tatuerade tårar, Transcenders

Trevlig upptäckt på Bokmässan

28 september, 2014 • By

HBTQ: Böcker bortom normenI torsdags var jag på Bokmässan och gick en sväng förbi BTJ:s monter, där jag såg boken HBTQ : böcker bortom normen som kom ut tidigare i år. Den är sammanställd av Sebastian Lönnlöv, och tar upp hundratals böcker med HBTQ-tema, mestadels svenska.
Nervöst bläddrade jag fram till författarregistret längst bak. Oj vad glad jag blev när jag såg mitt namn! Tatuerade Tårar fanns med och benämndes som något så ovanligt som en bok om en kille med anorexia. Även om det bara stod tre, fyra rader om boken kändes det fantastiskt.
Därför blev det höjdpunkten under mitt (annars väldigt korta) besök på mässan! 🙂

Bobbi, Transcenders

I dare you to draw

20 augusti, 2014 • By

Idag har jag, tillsammans med en massa andra konferensbesökare, blivit utmanad att teckna av Molly Crabapple som höll ett fantastiskt föredrag på The Conference. Därför – sa Molly (inklusive en massa annat smart som jag inte nu kan återge) – att tecknande är en fysisk handling som för en närmare en själv. När man plockar något ur den ständiga strömmen av bilder – en händelse, en situation, en människa – och väljer att lägga tid på att arbeta med den innebär det också att man fördjupar sitt seende.

Jag tänkte att det samma faktiskt gäller för skrivande. Varje gång man lägger tid på att beskriva ett skeende, en person, ett tänkande, är det samma typ av fördjupning: Just denna händelse blir utvald, av alla potentiella händelser. Just denna situation förtjänar att beskrivas i minsta detalj. Jag tänkte att varje gång man väljer en scen att beskriva gäller det att ge den sin fulla uppmärksamhet. Att inte slarva förbi den.

Molly utmanade alla i publiken att skaffa ett skissblock och pennor. Trots att skrivandet är ett liknande uttryck funderar jag på att anta utmaningen. Jag kan sakna tecknandet. Under min uppväxt var tecknandet mitt utvalda sätt att berätta.

Bilder fladdrade förbi, i mina tankar. Får se om jag lyckas fånga dem på papper…

Logo Regnbågsfestivalen
Nyheter, Transcenders

Programmet till Regnbågsfestivalen är klart!

14 juli, 2014 • By

Här hittar du hela programmet till Regnbågsfestivalen! Jag berättar om böckerna och Transcenders måndagen den 4 augusti kl 19 i ABF-Huset.
Ur programmet:

FÖREDRAG: Transcenders, eller att hitta sig själv i livet
Transcenders är en serie skönlitterära romaner för unga vuxna, om att hitta sig själv, sitt uttryck och sin sexualitet, och som alla har ett hbtq-perspektiv. Bobbi A Sand berättar om utvecklingen av böckerna och karaktärerna, vilka också tillåts ha ett liv utanför boksidorna.
Deltagarna får ett möte med berättelsernas karaktärer likväl som med författaren. Avlutas med frågestund/diskussion kring berättelsernas teman.

Jag kommer även att medverka i ”Queer Storytelling” torsdagen den 7e augusti på ABF-Huset.
Utöver det finns massor av andra spännande programpunkter. Det är verkligen tur för mig att jag har semester under festivalen! 🙂

Pangaea
Jag är skillnad, Pangaea, Transcenders

Pangaeas tankar 10: Someone to bruise and leave behind

7 april, 2014 • By

Ett par dagar senare befann jag mig på en buss, med hörlurarna i öronen och musiken på hög volym. Det tyska landskapet for förbi utanför fönstret.

Jag måste alltid sticka från något. När det träffar mig. När det sårar mig.
När det gör ont.

Den här gången gjorde det jävligt ont.

Sucker love I always find
Someone to bruise and leave behind

Så lät det i hörlurarna och i mitt huvud. Jag såg ut genom rutan.

Jag vill alltid vara med någon.
Mest av allt
ville jag vara med dig.

Jag såg framför mig hur M öppnade hotelldörren efter att ha hört en lätt knackning. Utanför låg en pappkartong, och när han vek upp det ljusa silkepapperet såg han ännu en docka. De gröna ögonen var målade på tyget, de såg vädjande ut.
Släpp in kärleken! stod det på den lilla etiketten.
Han la ner dockan, fnös till för sig själv. Det här är så jävla bull, sa han.

Maxi

SLUT

—-

… Hoppas ni gillade min lilla berättelse. Eller åtminstone låten ovan 😉 /J

Jag är skillnad, Pangaea, Transcenders

Pangaeas tankar 9: Spela roll

3 april, 2014 • By

Efter spelningen den kvällen stack jag och M från de andra. Vi satt i M:s rum och drack öl. Han gick på om spelningen, om och om, bla bla bla.
Det känns som jag måste ändra min scenshow, sa han. Den gör det inte för mig längre. Jag blir uttråkad.

Hidden Galaxy
Res dig upp, sa en röst inuti mitt huvud. Res dig upp. Säg vad du tänker på.
Jag fångade hans ögon.
Spelar jag någon roll för dig?
Var inte dum, sa han, det är väl klart du gör. Du är min bästa vän. Tror du inte att det betyder nåt?
Allt rymdes i den där meningen. Eller rättare sagt, meningen rymde allt som jag inte önskade. Och den saknade allt som jag ville ha.

Jag ville så gärna säga det. Att det inte räckte. Att jag inte bara ville vara hans vän.
Men jag kunde inte.
Och jag kände att jag föll.
Jag kunde inte resa mig, kunde inte stå upp.

Och jag kunde inte stå ut.

Nästa

Maxi och Pangaea
Jag är skillnad, Pangaea, Transcenders

Pangaeas tankar 8: Res dig upp

30 mars, 2014 • By

Nästa dag kom M och knackade på hos mig och C. Det här är så jävla sjukt, sa han så fort jag öppnat, men nu börjar det kännas som att personen som skickar dockorna faktiskt vet vad som händer här. På denna står det fanimig Res dig upp!
Både jag och C brast i skratt.
Är du säker på att budskapet ska tas så bokstavligt då? sa C. Jag menar, personen menar kanske res dig upp på ett mera symboliskt plan.
Jaja, whatever, sa M. Han var bakis och orkade väl inte bry sig mer än så.
Ge den till mig, sa jag, jag blev av med den förra.
Ja, det blev du, sa M, och det är jag fan sur över. Det är jag som får dem, inte du!
Whatever.

Hidden Galaxy

M lämnade ändå dockan på vårt rum när han gick. C var i badrummet.
Res dig upp, sa jag till den lilla figuren, you’re talking to me?

Antagligen, tänkte jag sen.
Jag är så jävla feg.

Nästa

Publik
Jag är skillnad, Pangaea, Transcenders

Pangaeas tankar 7: Stengolv

26 mars, 2014 • By

Den kvällen, på spelningen, hände nånting. Jag vet inte om det var adrenalinet, eller om det var den nya dockans ankomst som påverkade mig, men plötsligt kände jag för att slänga Mercury till publiken. Jag tänkte att det var dags för henom att resa vidare. Så jag kastade, och såg den lilla kroppen försvinna bland de uppsträckta händerna. Direkt fattade jag att det var ett misstag. Resten av spelningen hade jag svårt att koncentrera mig. Varför hade jag gjort det? Mercury som så enträget bett mig att ta henom med … nu var hen borta.

M, vakna! Vad fan gör du? Vakna!!

M låg mitt i gatan och gick inte att få kontakt med, det spelade ingen roll vad jag gjorde. Jag grabbade tag i honom och försökte lyfta upp honom till stående, men hans kropp var helt lealös, inget verkade kunna väcka honom. Vet ni hur tung en medvetslös kropp är?
Så kom N. Han lyfte upp M och vi gick tillbaka till spelstället, där vi hade tillbringat de senaste timmarna med att dricka absinth – ända tills M fick för sig att vi alla hatade honom, och gick ut och la sig på gatan. Totaldäck. Vi tog taxi till hotellet, M var fortfarande helt borta. Det var fan så man undrade om man borde åkt till sjukhuset i stället.

Nu hamnade han på det kalla badrumsgolvet i N:s och MG:s rum. Det var N:s resoluta beslut. Om M skulle spy i sömnen eller så. Jag orkade inte stanna med dem utan gick till mitt och C:s rum.

Där övervägde jag att uppdatera min facebook-status.
Om du undrar hur det känns att hitta den du älskar på gatan, där han lagt sig ner i hopp om att bli överkörd av en bil, är det nu du ska fråga.
Men jag gjorde det inte.

När jag la mig i sängen och slöt ögonen såg jag plötsligt Mercury framför mig, liggande på betonggolvet i den ekande tomma spellokalen.

Mercury

Nästa

Jag är skillnad, Pangaea, Transcenders

Pangaeas tankar 6: Säg mig vem du är

23 mars, 2014 • By

Nästa dag åkte vi. Vi hade spelningar nästan varje kväll, och på varenda en tog jag med mig Mercury. Mercury spelade med oss, kraschade instrument och fotade fans. Eller ställde upp som modell. Mercury var faktiskt rätt självcentrerad. Men jag hade fäst mig.
Nästa dag ropade M på mig. Det var mitt på dagen, och vi hade just kommit till det nya spelstället. Jag stod vid minibussen och M kom ut från stället efter att ha checkat läget inför kvällen. Han kom emot mig med snabba steg.

Jag kom på en grej, sa han. Vi ska ta en video till turnédagboken. Med den här! Han höll upp ytterligare en docka, en ganska läskig sak.
Den väntade på mig därinne. Och nu ska du filma oss!
Vad fan? En till? sa jag.
Jajjemän.
Men hur kom den hit? Vem vet var vi är?
M såg blaserad ut. Nån som läser vårt spelschema, sa han. Om du inte minns, så står det på flyern vart vi spelar. Kom igen nu!
Okej då. Jag tog upp telefonen och tryckte på spela in.
Kolla vem som dök upp idag! sa M in i kameran. Lilla Oxygen Overdrive här … awesome eller hur? Säg mig vem du är, står det. Han vände och vred lite på dockan, sen tittade han rakt in i kameran. Nää, det är bättre att du berättar för mig, sa han.

Oxygen Overdrive
Jag fortsatte filma, och frågade: De där dockorna dyker upp vart du än går. Är det inte obehagligt?
Nej, varför skulle jag tycka det?
Ja, men tänk om det är nån galning som skickar dem? Nån som, du vet … vill dig illa.
Äh var inte dum. Det är bara nån som är uttråkad och ensam nånstans. Jag kunde ha gjort det själv. Jag vet fan hur det är!

Jag nickade. Han hade nog rätt i det.

Nästa