Jag är nyss hemkommen från Leipzig och Wave Gotik Treffen, en festival jag brukat besöka de senaste åren (detta var min sjätte gång). Det är en av världens största goth-festivaler – som också är medskyldig till att Jag är skillnad alls blev till, eftersom det var där jag såg bandet som inspirerade mig att skriva boken.

På WGT spelar nästan 250 band på över 20 spelställen, och bäst i år var ett nytt ställe som hette Täubchental. Det låg en bit ifrån centrum och på vägen dit passerade jag och Pixie ett stort ödehus som vi var tvungna att undersöka.

Leipzig

Det är en av de saker jag gillar allra mest med Leipzig – att det finns massor av häftiga byggnader, endel övergivna, endel som tas i bruk som spelställen under festivalen. Detta var en stor fabrik eller något liknande som nu var helt öde.

Leipzig

Det är något oerhört fascinerande med sådant som blivit kvar, som rester från en annan tid. På något sätt påminner det kanske om alla rester, allt det kvarblivna, outforskade som finns begravet långt nere i ens medvetande – och som man inte alltid vill kännas vid. Precis som samhället inte riktigt vill kännas vid sådana här platser.

Vi var också ut och gjorde stan osäker (säker?) tillsammans med 20 000 andra goths. Här är en obligatotrisk, suddig hotellbild på väg ut. 🙂

Leipzig