Idag har jag, tillsammans med en massa andra konferensbesökare, blivit utmanad att teckna av Molly Crabapple som höll ett fantastiskt föredrag på The Conference. Därför – sa Molly (inklusive en massa annat smart som jag inte nu kan återge) – att tecknande är en fysisk handling som för en närmare en själv. När man plockar något ur den ständiga strömmen av bilder – en händelse, en situation, en människa – och väljer att lägga tid på att arbeta med den innebär det också att man fördjupar sitt seende.

Jag tänkte att det samma faktiskt gäller för skrivande. Varje gång man lägger tid på att beskriva ett skeende, en person, ett tänkande, är det samma typ av fördjupning: Just denna händelse blir utvald, av alla potentiella händelser. Just denna situation förtjänar att beskrivas i minsta detalj. Jag tänkte att varje gång man väljer en scen att beskriva gäller det att ge den sin fulla uppmärksamhet. Att inte slarva förbi den.

Molly utmanade alla i publiken att skaffa ett skissblock och pennor. Trots att skrivandet är ett liknande uttryck funderar jag på att anta utmaningen. Jag kan sakna tecknandet. Under min uppväxt var tecknandet mitt utvalda sätt att berätta.

Bilder fladdrade förbi, i mina tankar. Får se om jag lyckas fånga dem på papper…