Jag läser Vykort från Ingenmansland av Aidan Chambers varvat med att, i huvudet och på papperet, förbereda mig inför mitt prat på Regnbågsfestivalen. Aidan Chambers är en av få författare som kan väva in så stark spänning i mötet mellan karaktärer att jag måste dra på det – lägga undan boken ett slag, och sen kanske läsa om stycket igen – innan jag fortsätter.

Igår såg jag Paraden på tv, en serbisk film om en av de första Pride-paraderna i Serbien. Den var galghumoristisk, mörker blandat med feelgood, som hallåan uttryckte det innan den visades. Ja. Jag tyckte det var närmast outhärdligt att se hur fientligt klimatet mot hbtq-personerna var i filmen. Att det kan se ut så, så nära inpå husknuten, gör mig förtvivlad och jag grät när filmen var slut.

Allt det här är i mitt huvud, men ute är det väldigt vackert väder och jag funderar på att göra en utflykt. Råkade förresten på en bra lista över böcker med hbtq-tema igår, och blev glad över att Tatuerade tårar fanns med i den, precis som Vykort från ingenmansland.

Snart ska jag nog ut i solen ändå.

PS: Hett tips:

Sydsvenskan_140801