Browsing Category

Bobbi

Bobbi, Transcenders

Några tankar om denna sida

17 december, 2014 • By

Ända sedan jag startade transcenders.se har jag funderat fram och tillbaka kring hur jag ska använda den. Jag har växlat från att låta karaktärer visa upp sig med egna inlägg till att vara personlig, eller att behandla sajten mer som en förlagssida där endast berättelserna och karaktärerna får synas. Men jag har inte hittat något sätt som känns rätt. Nu har det slagit mig att som mitt liv ser ut just nu finns det nog bara ett sätt att göra det på: Om det ska bli uppdaterat här någon gång över huvud taget behöver jag ha ett personligt tilltal. Jag behöver kunna prata om processen med att skapa de berättelser som Transcenders-världen består av, och det i sin tur innebär att jag som person måste skymta fram mer.

Mitt liv är fullt av prestationer – men skrivandet är en av de saker som får mig att slappna av, något som jag verkligen älskar att göra. Jag gör det för att jag behöver det, inte för att det måste gå på ett visst sätt. Faktum är att det kan gå precis hur som helst, jag kommer fortsätta att göra det ändå. Jag är ofta en s.k. duktig flicka och vill göra saker ”by the book”; men skrivandet är inte en sån sak. När jag skriver är jag fri. Och även här, på denna plats där jag samlar allt som har med mina berättelser att göra, måste jag känna mig fri.

Bobbi, Transcenders

Sakletaren

11 december, 2014 • By

NyckelhjartaNär jag var liten var jag en suverän sakletare. Jag var övertygad om att om jag bara tittade tillräckligt noga skulle jag hitta en skatt. Det ledde till att jag i en golvspringa på British Museum hittade ett hänge i form av en gris som var ungefär 7 mm. Jag hittade också flera smycken och pengar. Jag var mycket nöjd med min knivskarpa blick!
Idag när jag satt på cykeln körde jag förbi något som såg ut som en pin. Jag samlar på pins. Ändå stannade jag inte och kollade – jag var ju på väg till jobbet. När jag fortsatt en bit kom en sorgsenhet över mig. Jag vill inte ha ett liv där jag inte hinner undersöka ett intressant (?) föremål. Jag vill inte ha ett liv som far förbi som vyn utanför fönstret i ett snabbtåg. Att hinna vara uppmärksam på små saker är viktigt. Frågan är bara: Hur sänker man farten?

Push Me
Bobbi, Transcenders

PUSH ME: en film om att våga

13 oktober, 2014 • By

För några år sedan hjälpte jag till med matlagning och lite annat till ett filmteam som arbetade på kortfilmen PUSH ME. Nu har den premiär, på Uppsala International Short Film Festival.

Siri feels frustrated about not daring to do what she dreams about. She wants to live fully, scream at the top of her lungs, and live out her fantasy about dominating someone else sexually. Her best friend Lee, is going to help her to get rid of her fears.

PUSH ME har regisserats av Tove Pils. Se mer info här!

Jag associerar den här filmen med en bra period i mitt liv, när jag passerade flera viktiga trösklar. Är väldigt glad att den nu ska ha premiär. Ser mycket fram emot att se den själv!

Stjärnhimmel
Bobbi, Transcenders

Stjärnhimmel

1 oktober, 2014 • By

Vad är det som formar oss till dem vi är? Finns det en händelse som avgjorde vem jag blev? Jag tror inte det. Det finns ingen punkt när allting börjar, utan allting utgår från små små punkter, skeenden och upplevelser, som sammanstrålar till en helhet. Jag känner ibland att det jag skriver är berättelser jag burit med mig sedan jag var liten, som om jag haft ett frö i mig som jag visste en dag skulle slå ut. Som om de fanns i mig från början och bara letade efter sin rätta form.
Det är antagligen inte alls sant, utan en efterkonstruktion, men det är så det känns.

Både Tatuerade tårar och Jag är skillnad syftar till att förklara varför huvudpersonerna tänker, känner och reagerar som de gör. När de förstår sig själva bättre får de större möjligheter att förändra sin situation. Men det kan inte ske frikopplat från andra: Det är bara i andras ögon vi kan spegla oss själva.
Vi behöver andra för att fungera. Vi behöver andras blickar för att kunna se oss själva, vi behöver deras ord för att förstå världen. Berättelserna handlar om att knyta an, att bli en del av en helhet.
För hur det än känns så är vi inte solitära, ensamma stjärnor på en stjärnhimmel, utan delar av ett nät av relationer som sprider ljus över varandra. Och de som av olika anledningar blivit solitära, som saknar band till andra, har vi ett gemensamt ansvar att knyta an till.

Jag tror att berättelser kan vara ett sätt att få syn på att man inte är ensam.

Foto: https://www.flickr.com/photos/shalaco/

Bobbi, Tatuerade tårar, Transcenders

Trevlig upptäckt på Bokmässan

28 september, 2014 • By

HBTQ: Böcker bortom normenI torsdags var jag på Bokmässan och gick en sväng förbi BTJ:s monter, där jag såg boken HBTQ : böcker bortom normen som kom ut tidigare i år. Den är sammanställd av Sebastian Lönnlöv, och tar upp hundratals böcker med HBTQ-tema, mestadels svenska.
Nervöst bläddrade jag fram till författarregistret längst bak. Oj vad glad jag blev när jag såg mitt namn! Tatuerade Tårar fanns med och benämndes som något så ovanligt som en bok om en kille med anorexia. Även om det bara stod tre, fyra rader om boken kändes det fantastiskt.
Därför blev det höjdpunkten under mitt (annars väldigt korta) besök på mässan! 🙂

Bobbi, Poly-bokcirkel, Transcenders

Skönlitteratur utanför tvåsamhetsnormen

24 augusti, 2014 • By

PolyamoriTidigare den här sommaren började jag fundera över i vilken utsträckning det finns skönlitterära skildringar av relationer som utmanar tvåsamhetsnormen – mycket för att jag själv arbetar på ett skrivprojekt som tar upp ämnet. Jag fick känslan av att det finns ganska få böcker som skildrar friare relationsformer; och ännu färre som skildrar dem som ett möjligt alternativ. Jag började undersöka saken,  i jakt på någon form av lista, men hittade egentligen bara andra som ställde frågan om ifall det finns en sådan. Min tanke är att när något inte skildras i kulturen så innebär det att det inte existerar i det allmänna medvetandet. Därför kändes det viktigt att göra en sammanställning av det som faktiskt skrivits. Så jag började på en själv.

Det kommer att ta tid att både hitta böcker och att läsa igenom och recensera dem, så jag har beslutat att publicera listan redan nu i ett eget inlägg, och sedan komplettera den med korta recensioner efter hand. Listan är just nu väldigt ofullständig, och även framåt ska den ses som ”under konstruktion”.

Jag kommer att ta med med ett brett urval böcker utifrån temat ”fria relationer”, där ”fria relationer” används som ett samlingsbegrepp för alla relationer som på något sätt går utanför tvåsamhetsnormen. Det kan handla om poly-relationer, swinging, trianglar mm. Böckerna behöver inte ha fria relationer som huvudtema, utan det räcker att temat behandlas på något sätt. Det innebär att vissa böcker i första hand kommer att handla om tvåsamhet, men med någon form av diskussion om vad den innebär och sådant som utmanar den. Förhoppningsvis kommer jag även att hitta böcker som inte har tvåsamheten som huvudfokus!

För mig är det viktigt att lista just skönlitteratur, eftersom skönlitteraturen ger en annan möjlighet till nyansering, fördjupning och identifikation än vad facklitteraturen gör. Det finns massor av intressant facklitteratur om sex och relationer, men för egen del vill jag alltid komplettera facklitteratur med skönlitteratur för att få fler perspektiv på ett ämne som är komplext

För den som är nyfiken på vad ”fria relationer” innebär finns t ex boken ”Opening up” av Tristan Taormino, som tar upp de flesta olika varianter av fria relationer. Den typen av (fack)böcker är dock inte något jag kommer att ha med i min lista.

När jag skriver om en bok kommer jag att göra det utifrån hur väl den skulle kunna fungera som ett diskussionsunderlag – hur väl den skulle passa in i en bokcirkel om fria relationer. Jag kommer att ge boken ett allmänt betyg och ett betyg baserat på detta kriterium.

Här hittar du listan!

Bobbi, Transcenders

I dare you to draw

20 augusti, 2014 • By

Idag har jag, tillsammans med en massa andra konferensbesökare, blivit utmanad att teckna av Molly Crabapple som höll ett fantastiskt föredrag på The Conference. Därför – sa Molly (inklusive en massa annat smart som jag inte nu kan återge) – att tecknande är en fysisk handling som för en närmare en själv. När man plockar något ur den ständiga strömmen av bilder – en händelse, en situation, en människa – och väljer att lägga tid på att arbeta med den innebär det också att man fördjupar sitt seende.

Jag tänkte att det samma faktiskt gäller för skrivande. Varje gång man lägger tid på att beskriva ett skeende, en person, ett tänkande, är det samma typ av fördjupning: Just denna händelse blir utvald, av alla potentiella händelser. Just denna situation förtjänar att beskrivas i minsta detalj. Jag tänkte att varje gång man väljer en scen att beskriva gäller det att ge den sin fulla uppmärksamhet. Att inte slarva förbi den.

Molly utmanade alla i publiken att skaffa ett skissblock och pennor. Trots att skrivandet är ett liknande uttryck funderar jag på att anta utmaningen. Jag kan sakna tecknandet. Under min uppväxt var tecknandet mitt utvalda sätt att berätta.

Bilder fladdrade förbi, i mina tankar. Får se om jag lyckas fånga dem på papper…

Bobbi, Transcenders

Inför regnbågsveckan

1 augusti, 2014 • By

Jag läser Vykort från Ingenmansland av Aidan Chambers varvat med att, i huvudet och på papperet, förbereda mig inför mitt prat på Regnbågsfestivalen. Aidan Chambers är en av få författare som kan väva in så stark spänning i mötet mellan karaktärer att jag måste dra på det – lägga undan boken ett slag, och sen kanske läsa om stycket igen – innan jag fortsätter.

Igår såg jag Paraden på tv, en serbisk film om en av de första Pride-paraderna i Serbien. Den var galghumoristisk, mörker blandat med feelgood, som hallåan uttryckte det innan den visades. Ja. Jag tyckte det var närmast outhärdligt att se hur fientligt klimatet mot hbtq-personerna var i filmen. Att det kan se ut så, så nära inpå husknuten, gör mig förtvivlad och jag grät när filmen var slut.

Allt det här är i mitt huvud, men ute är det väldigt vackert väder och jag funderar på att göra en utflykt. Råkade förresten på en bra lista över böcker med hbtq-tema igår, och blev glad över att Tatuerade tårar fanns med i den, precis som Vykort från ingenmansland.

Snart ska jag nog ut i solen ändå.

PS: Hett tips:

Sydsvenskan_140801

Bobbi, Transcenders

Vi saknar ett substantiv

7 juli, 2014 • By

Igår kom jag och Pixie att prata om ordet ”hen”, diskussionen startade med att vi pratade om möjligheten (som inte finns i Sverige än) att i Facebook ange andra alternativ för kön än ”man” och ”kvinna”. Samtalet gick ungefär så här:
Pixie: ”Jag fattar verkligen inte problemet med ordet hen, särskilt inte när folk säger att man inte kan skapa ett nytt ord. Det kan man väl visst. Det skapas nya ord hela tiden.”
Jag: ”Ja jag vet. Brukar inte Svenska Akademin komma upp med en lista på nyord varenda år, där sånt som ogooglebar står med? Jag verkar kanske ifrågasättande nu, men jag tvivlar på att det finns ett lika stort behov av ordet ogooglebar som av ordet hen. Men det kanske bara är jag?”
Pixie: Fniss.
Jag: ”Och, man kan visst skapa nya ord. Om man tar exemplet när man insåg att det kvinnliga könsorganet hos småtjejer inte hade nåt vettigt namn … utan att man använde pinsamma, degraderande uttryck som kussimutta och framstjärt. Då diskuterade man det hela och kom upp med ordet snippa. Efter ett tag enades folk om att det var ett bra ord som faktiskt behövdes. Jag tror de flesta använder det idag. Och då var det inte så mycket snack om att man inte kan skapa nya ord. Eller var det kanske det, fast jag missade det?”
Pixie: ”Ingen aning. Men det var faktiskt lite ovant i början. Fast sen, ganska snart, så vande man sig.”
Jag: ”En annan sak med ordet hen, det är att det pekar ut att vi saknar ännu fler ord. Vi har inte bara saknat ett pronomen, vi saknar även ett substantiv. Många säger till exempel ‘en hen’, som om det vore ett substantiv. Men hen är ett pronomen, och om man vill ha ett ord för någon som är av ett tredje kön, eller mittemellan man och kvinna, så finns det inget bra ord.”
Pixie: ”En kvänn kanske?”
Jag (skrattar): ”Jag har använt ordet maninna ibland, men det blir lite för stort fokus på ordets första led, som att den manliga delen är viktigare på nåt sätt.”
Pixie: ”Ja det känns faktiskt lite så.”
Jag: ”Jag funderade på tjille också. En kombination av tjej och kille. Men det blir lite samma sak som med maninna …”
Pixie: ”Kvänn funkar nog inte så bra heller. Det låter mer som en kvinnlig vän.”
Jag: ”Ja .. eller nåt.”
Pixie (på västgötska): ”Ska vi ut å ragga kvänn? Ja ska bara hämta min epa-traktor så ses vi vid macken. Det hänger massor av kvänn där!”
Jag (skrattar): ”Hmm, jag tror helt enkelt inte att man ska bilda det nya ordet utifrån de nuvarande orden. Det måste nog ha ett helt eget.”
Pixie: ”Ja, sant. Men vad ska det vara egentligen?”

Ja, där tog det stopp. Så det kan ni få fundera vidare på!