Browsing Category

Maxi

Jag är skillnad, Maxi, Transcenders

Maxis tankar 11: Relocating Nadir

25 februari, 2014 • By

Pangaea och jag har gjort en flyer till turnén. Vad tycks?
Och nu när det mesta är klart med bokningar, biljetter och skit så hinner man kanske fundera lite på vad man ska ha på sig också. Nu när det typ är tre dagar kvar. Nä, men vi har fått lite hjälp den här gången, så förhoppningsvis ska allt vara klart tills när vi åker. Sen att det alltid blir kaos precis innan, det hör till det normala… Kaos innan turnén betyder kaos på turnén och det är precis så vi vill ha det!

Flyer

Jag är skillnad, Maxi, Transcenders

Maxis tankar 10: Repan

22 februari, 2014 • By

RepanNu ska jag berätta lite om världens bästa replokal. Den ligger på ett ställe som heter HC – en sorts musikförening som har startats av några metalheads, som alltid håller till på övervåningen. Lokalen ligger såklart på Norra Grängesbergsgatan, vid industriområdet. Där hittar man allt från utländska mattaffärer till importfirmor och Jihads körkortsteori, och dessutom merparten av Malmös övriga replokaler. Cyklar man längs vägen dyker det alltid upp människor som bär på olika musikinstrument. Eventuellt stöter man också på några prostituerade.

Replokalen uppfyller alla klichébilder och förutfattade meningar man kan ha om en sådan, den ligger i en källare brevid en bilverkstad och en motorcykelklubb. Det finns inga fönster, och både i taket och på golvet är rörledningar dragna. I ett hörn finns en mystisk grön apparat som ingen vet vad den är till, och från rören längs väggarna hänger tygstycken för att dämpa ekot.

På vintern är det nästan outhärdligt kallt och fuktigt där nere, trots att den lilla luftavfuktaren jobbar så ihärdigt att vi varje gång får tömma den på litervis med vätska. Lokalen har dessutom översvämmats av vatten vid ett flertal tillfällen, men turligt nog utan att något blev förstört. På den positiva sidan är den billig, och den är metal, inte att förglömma.

I replokalen brevid våran tror jag att det bor en halvgammal alkis. Han har visst vart med i nåt horrorpunkband som gav ut ett par skivor. Så kanske blir det likadant för mig om ett par år!? Då kanske det är jag som kommer hem till Norra Gränges om kvällarna, för att kränga en flaska renat som jag tjänat ihop till genom att sälja droger till förbipasserande, innan jag lägger mig och däckar på de slitna soffdynorna. Vad vet man egentligen?

Jag är skillnad, Maxi, Transcenders

Maxis tankar 9: Om att skriva

21 februari, 2014 • By

CancerogenicJag satt till sjukt sent igår natt med en text till Permafrost. Den ville inte riktigt bli klar, men kanske kan jag skriva klart den senare ikväll. Permafrosts texter är oftast politiska eller filosofiska, för min högsta önskan när jag skriver är att med texterna, med musiken, kunna väcka någon annan. Ur ignoransens bländande men falska lyckoträsk.

Det gör mig rasande att människor kan vara nöjda i en värld som denna. Utan att känna det minsta uns av skam tillåter de sig förnekelse, glömska, blindhet och ignorans. Och utan att ta på sig ens ett minimum av skuld fortsätter de medverka till skövling, förtryck och utsugning.

Om världen hade sett annorlunda ut tror jag att livet skulle vara bättre. Men hur skulle det kunna gå till? En annorlunda värld skulle kräva annorlunda människor, och de är ju ett gudsförgätet släkte …

Att människorna själva är den felande länken är sorgligt – fast sorgligt är ett för svagt ord. Snarare är det på gränsen till outhärdligt, eftersom så lite kan göras för att förändra dem. Ännu sorgligare är att de flesta tyckts inte inse ens en bråkdel av bristerna, sina egna och resten av världens.

Om jag kan få en enda människa att öppna ögonen är mycket vunnet. Kanske kan jag till och med stå ut ett tag till.

Jag är skillnad, Maxi, Transcenders

Maxis tankar 8: Photo shoot

19 februari, 2014 • By

PermafrostNi skulle se de nya bilderna vi har tagit. Speciellt en av dem är min favorit. På den ser man Pangaea rakt framifrån, och hans dreads står ut från huvudet i en svart, trasslig kaskad. Han är klädd i svart läder från topp till tå, så tajt kring kroppen att det ser ut som han lindats in i läderband som knäppts åt med metallspännen.

Han håller mitt huvud fastkilat med en arm runt min hals, och jag, som är nästan naken bortsett från ett trasigt höftskynke, några bälten, och mina höga kängor, hålls ner på knä framför Pangaea. Midgaard håller fast mina händer bakom ryggen, och det gör att jag måste böja mig bakåt och exponera min kropp i en utsatt position. Pangaea har långa naglar och blodiga fingrar, och han håller upp sin andra hand mot mitt ansikte, naglarna ligger mot min tunga, som om han när som helst skulle sticka ner dem i min hals. En droppe blod rinner från min ena mungipa.

Till höger om mig ser man Chay i vitt. Han är målad med kroppsmålning och hans överkropp inklädd med slingor av bomull som vi blandat med lim; han ser ut som en kladdig, skabbig ängel med sotiga ögon. Han håller sin hand över min ena bröstvårta. Den andra är tejpad med ett svart kryss. På min andra sida syns Midgaard i kåpa, och ovanför honom Navy i blanka svarta kläder, hans mörkröda hår ligger alldeles slickat. Han verkar vara den onda prästen som övervakar hela scenen.

Och om ni undrar om jag ser ut att lida på bilden så är svaret nej.

Kommer ni att få se bilden? Tids nog… 😉

Jag är skillnad, Maxi, Transcenders

Maxis tankar 7: Spindlar från Mars

16 februari, 2014 • By

Photo of David BowiePangaea hade exakt den här hårfärgen, som Bowie har på bilden, första gången jag träffade honom. Överlag tycker jag att de påminner om varann. Jag vet inte vad det är, men kanske är det någon sorts integritet som de har gemensamt. Ett lugn.
Lite som en spindel som sitter och lurpassar i ett hörn, och väntar på det rätta tillfället att hoppa fram. Inte som jag, som är överallt hela tiden.

Nåväl, jag gillar människor som är som insekter.

Spindlar från Mars

Maskrosor
Jag är skillnad, Maxi, Transcenders

Maxis tankar 6: Maskrosor

12 februari, 2014 • By

Jag vet inte vad jag tycker om människor. Någonstans har man ett behov av andra, det fattar väl jag också. Om inte annat så ett fysiskt behov. Men på vissa sätt tycker jag att det skulle vara så mycket skönare om man slapp interagera med dem. Det är som en stor fårskock som bara bräker, och som man måste navigera sig igenom för att hitta några enstaka individer som kan vara betydelsefulla för en. Men när man väl hittar dem … då känns det faktiskt bra.

Mänskligheten i stort ger jag inte mycket för. Den måste vara ett av evolutionens största misstag. Jag är övertygad om att människorna med tiden kommer att utrota sig själva, och att alla spår av dem kommer att växas över av mera dugliga livsformer, till exempel maskrosor.

När jag gick på folkhögskola hittade jag i alla fall en sån där individ och det var Pangaea. Vad fan skulle jag vara utan honom? Det kan man verkligen fråga sig. (Men säg det inte till honom, då skulle han bli stöddig.)

Bild: CC-BY-SA Randi Hausken

Labyrint
Jag är skillnad, Maxi, Transcenders

Maxis tankar 5: Statyn

10 februari, 2014 • By

I natt hade jag en så konstig dröm. I drömmen var det höst, men löven hade ännu inte fallit av träden. Jag gick på en gång som sluttade nedåt, och runt mig var växtligheten så tät att det kändes som att gå i en tunnel. Till slut kom jag fram till en glänta som var formad som en cirkel. När jag tittade mig omkring såg jag att det fanns flera gångar som ledde till cirkeln, och de kom från alla håll. Marken i gläntan var täckt av bruna löv och barr som gjorde den till ett ljudisolerat rum.

I mitten stod en staty. Från långt håll såg jag att den föreställde en mor som höll sitt lilla barn i famnen. Hon lutade sig över det i en öm gest. Men när jag långsamt kom närmare såg jag att den egentligen föreställde något helt annat, och det var som om blodet föll inom mig, det rann ner i benen och gjorde mina kinder och armar stela av kyla. Vad den egentligen visade var en mamma som dödade sitt barn. Hon gjorde det genom att suga ut barnets ögon med sin mun, och sedan spruta ner dem i halsen på det, så att det kvävdes. Jag såg hur barnets ögonhålor gapade tomma.
Just då vaknade jag med ett ryck, och med bilden av statyn inpräntad i hjärnan. Drömmen ville inte släppa taget, jag hade den kvar i huvudet i flera timmar.
Nu tänker jag att jag ska skriva en låt om den, om jag kan fånga stämningen.

Bild: CC-BY-NC AstronomyGal

Jag är skillnad, Maxi, Transcenders

Maxis tankar 4: Shut me up

6 februari, 2014 • By

Ingen säger det bättre än Mindless Self Indulgence. Ni vet när man är på det där humöret när man vill krypa ur sitt skinn? När man bara vill stå och hoppa upp och ner. Springa upp på väggarna. Kasta sig in i betongen. Det är då man ska lyssna på MSI i stället. Eller som soundtrack till när man gör det.

I can’t wait for you to knock me up, in a minute, minute
In a fuckin’ minute
I can’t wait for you to shut me up
SHUT ME UP

Jag är skillnad, Maxi, Transcenders

Maxis tankar 3: Nadir

4 februari, 2014 • By

Inatt var jag vaken hela natten och gjorde musik till Permafrost. Nu har jag kommit in i det, och då är det det enda jag vill göra. Vårt andra album Nadir kom ut för bara några månader sen, men jag har redan huvudet fullt av nästa. Det nya albumet kommer att bli mörkare och grymmare än något vi hittills gjort, det vet jag redan. Titeln är klar, och klockren: I am Difference

Det finns inget annat band som gör sådan musik som vi gör. Industriband, jo, det finns, band med coola scenshower och iögonfallande bandmedlemmar finns så klart, och band som kombinerar industri och metal finns naturligtvis. Men inget band jag hittills har hört har kunnat åstadkomma den kombination av hamrande beats, ödesdigra gitarriff, drivande basgångar och sjuka psykedeliska ljud som Permafrosts musik består av. Allt understruket av min egen förvridna sång.
Vi tar det bästa från alla genrer från black metal till psytrance och gör det till dansmusik som kan framföras live, eller, om man hellre vill, industri som man på allvar kan dansa sig i trans till.

Nadir

Permafrosts första album Tabernacle släpptes för ett och ett halvt år sen, så vi är rätt snabba. Eller jag, kanske man kan säga, det är ju jag som skriver musiken. Det har väl att göra med att när jag väl börjar skapa så kan jag inte sluta. Har du nånsin hört talas om flow? Ja, det är klart att du har, det har väl alla. Det är jag som är flow.
Jag slutar att äta, slutar att sova. Det finns bara jag och musiken. Den kommer till mig. Jag behöver inte be om det, det är som att jag bara öppnar mig och så finns den där för mig att plocka fram. När ett nytt stycke kommer jobbar jag på det tills det är färdigt (med undantag av någon enstaka paus). Sen får jag se om det blev bra. Det är inte säkert, men det blev så som det var menat. Jag är en mottagare och en genomförare. Kraft kommer in i mig och ut kommer en skapelse via mina händer, via min hjärna. Det är en ynnest som många bara kan drömma om. En kraft som bor i mig, och som jag har i min ägo.