Browsing Category

Maxi

Jag är skillnad, Maxi, Transcenders

Maxis tankar 2: Förvirring

2 februari, 2014 • By

Jag är så förvirrad. Jag vill så mycket.
Ena stunden vill jag verkligen skapa, få ur mig alla känslor, göra dem till föremål så att de blir synliga, så att alla kan se mitt inre. Jag har så mycket att berätta. Det jag skapar är bra, alla borde få en chans att uppleva det. Mina ord kommer alltid att bestå, ljudet av min musik och bilderna, de ska finnas kvar långt efter att jag har försvunnit från jordens yta.

I nästa stund vill jag gömma mig. Riva allt jag skrivit, bränna allt jag gjort. Det rasar inom mig, det rasande hatet, jag vet inte ens vem det är jag hatar, om det är mig själv eller någon annan. Känslan av förstörelse är så stark att den fysiskt påverkar mig. Jag vill förstöra någonting, mig själv, någon annan, något, det spelar faktiskt inte så stor roll. Jag vill förstöra världen. Det känns som att när jag öppnar munnen kommer eldsflammor ut, de kan bränna upp och förgöra, och det vill jag.
Men jag vill också krypa ihop till en boll i ett hörn och aldrig någonsin mer komma upp därifrån.

Foto: CC-BY Pete R.

Maxi
Jag är skillnad, Maxi, Transcenders

Maxis tankar 1: Flugben

30 januari, 2014 • By

Varje gång jag kommer in genom dörren till sovrummet är det första jag ser en stor poster med mig själv i närbild. Den är bildbehandlad så att allt ser trasigt och kornigt ut. Som att man ser genom en glasruta som splittrats i tusentals sylvassa bitar. Rost har färgat kanterna. Eller blod?
Jag brukar sällan tvätta av make-up. Det som försvinner av sig självt försvinner, resten får sitta kvar. Jag bara lägger nytt ovanpå. Mascaran som sitter längst in kanske är flera år gammal vid det här laget, vad vet man?

Jag ser den där postern från sängen också. Den är det sista jag tänker på när jag somnar, och det första jag ser när jag vaknar. Ofta med ett ryck av panik, om jag väl lyckats somna; jag slits ur sömnen av en vetskap om att det är något extremt, livsavgörande viktigt som jag glömt.

Planschen är sepiagul och ögonen blickar rakt ut ur den, mina egna ögon, oerhört säkra. När jag sluter dem igen är ögonfransarna stela. Som flugben runt franskanterna. Har jag tur somnar jag om.