Browsing Category

Transcenders

Bobbi, Transcenders

Några tankar om denna sida

17 december, 2014 • By

Ända sedan jag startade transcenders.se har jag funderat fram och tillbaka kring hur jag ska använda den. Jag har växlat från att låta karaktärer visa upp sig med egna inlägg till att vara personlig, eller att behandla sajten mer som en förlagssida där endast berättelserna och karaktärerna får synas. Men jag har inte hittat något sätt som känns rätt. Nu har det slagit mig att som mitt liv ser ut just nu finns det nog bara ett sätt att göra det på: Om det ska bli uppdaterat här någon gång över huvud taget behöver jag ha ett personligt tilltal. Jag behöver kunna prata om processen med att skapa de berättelser som Transcenders-världen består av, och det i sin tur innebär att jag som person måste skymta fram mer.

Mitt liv är fullt av prestationer – men skrivandet är en av de saker som får mig att slappna av, något som jag verkligen älskar att göra. Jag gör det för att jag behöver det, inte för att det måste gå på ett visst sätt. Faktum är att det kan gå precis hur som helst, jag kommer fortsätta att göra det ändå. Jag är ofta en s.k. duktig flicka och vill göra saker ”by the book”; men skrivandet är inte en sån sak. När jag skriver är jag fri. Och även här, på denna plats där jag samlar allt som har med mina berättelser att göra, måste jag känna mig fri.

Bobbi, Transcenders

Sakletaren

11 december, 2014 • By

NyckelhjartaNär jag var liten var jag en suverän sakletare. Jag var övertygad om att om jag bara tittade tillräckligt noga skulle jag hitta en skatt. Det ledde till att jag i en golvspringa på British Museum hittade ett hänge i form av en gris som var ungefär 7 mm. Jag hittade också flera smycken och pengar. Jag var mycket nöjd med min knivskarpa blick!
Idag när jag satt på cykeln körde jag förbi något som såg ut som en pin. Jag samlar på pins. Ändå stannade jag inte och kollade – jag var ju på väg till jobbet. När jag fortsatt en bit kom en sorgsenhet över mig. Jag vill inte ha ett liv där jag inte hinner undersöka ett intressant (?) föremål. Jag vill inte ha ett liv som far förbi som vyn utanför fönstret i ett snabbtåg. Att hinna vara uppmärksam på små saker är viktigt. Frågan är bara: Hur sänker man farten?

Poly-bokcirkel, Transcenders

Bokrecension: Trekant (2005) av Mian Lodalen

26 oktober, 2014 • By

TrekantMy har varit tillsammans med Bob i två år och relationen har gått in i en lunk. En dag introducerar Bob idén om en trekant. De börjar båda leta efter någon att förföra, och efter lite om och men dyker exet C-Kupan upp. En triad bildas och My tycker att allt är fantastiskt; de tre är frigjorda, förälskade och superqueer. Men säg den lycka som varar …
Detta är uppföljaren till Smulkubbens skamlösa systrar, som jag läst tidigare. Jag tyckte den var kul, och hade därför förväntningar på Trekant, särskilt med tanke på den skulle skildra en fri relation. Precis som föregångaren är boken rolig, full av dråpligheter, tjejsex och sarkasmer. Därför är det extra tråkigt att sens moralen blir nåt i stil med ”ge dig för guds skull inte in i en poly-relation, vad du än gör”.
Jag tycker att del två förhåller sig slarvigt till föregångaren; det känns som att kopplingen mellan böckerna snickrats ihop i efterhand. Men jag läste ut boken på några dagar, den var rapp och stundtals rolig, och jag gillar verkligen de partier där My och Bob är ute och letar efter någon att inleda en relation med. Det är synd att dramatiken i berättelsen måste bygga på att den udda relationen inte fungerar.

Allmänt betyg: 3/5
Poly-bokcirkelbetyg: 4/5

Push Me
Bobbi, Transcenders

PUSH ME: en film om att våga

13 oktober, 2014 • By

För några år sedan hjälpte jag till med matlagning och lite annat till ett filmteam som arbetade på kortfilmen PUSH ME. Nu har den premiär, på Uppsala International Short Film Festival.

Siri feels frustrated about not daring to do what she dreams about. She wants to live fully, scream at the top of her lungs, and live out her fantasy about dominating someone else sexually. Her best friend Lee, is going to help her to get rid of her fears.

PUSH ME har regisserats av Tove Pils. Se mer info här!

Jag associerar den här filmen med en bra period i mitt liv, när jag passerade flera viktiga trösklar. Är väldigt glad att den nu ska ha premiär. Ser mycket fram emot att se den själv!

Poly-bokcirkel, Transcenders

Bokrecension: Den inbjudna (1943) av Simone de Beauvoir

9 oktober, 2014 • By

Den inbjudnaDet är mitt i andra världskriget och Françoise och Pierre driver en liten teater tillsammans i Paris. Paret har ett symbiotiskt förhållande i vilket båda tillåts vara med andra, men det är bara Pierre som utnyttjar möjligheten. Françoise vill bara ha Pierre, hon lever för sin relation med honom och anser att de båda är ett. Då kommer den unga kvinnan Xavière in i bilden, och förhållandet utvecklas till en triad. Både Pierre och Françoise fascineras av Xavière, till den grad att det liknar besatthet, men det är Pierre som blir förälskad. Xavière är destruktiv och manipulerar dem båda, och Françoise fasar för att relationen kommer att leda till att hon förlorar både sig själv och Pierre.

Jag har en känsla av att det finns något som författaren vill säga med den här berättelsen, något som går utöver det faktiska skeendet, och som jag egentligen skulle behöva läsa noggrannare mellan raderna för att kunna förstå fullt ut. Jag tänker att det handlar om vad det innebär att vara en individ. Om den fria viljan; hur fri och autonom man egentligen kan vara, när man hela tiden är i relation till andra.
Det psykologiska spelet mellan karaktärerna skildras knivskarpt och realistiskt. Men ofta blir jag irriterad på Françoise. Jag önskar att hon kunde ge sig själv större utrymme. Att hon skulle kunna vara ärlig mot de andra. Inte bara Françoise undanhåller saker; alla karaktärerna i boken relaterar dysfunktionellt till varandra. De förhåller sig gränslöst eller använder de andra för egna syften, och man förstår att det måste ta en ände med förskräckelse. Men berättelsen är intressant! Inte särskilt uppmuntrande för den som i litteraturen letar exempel på fungerande fria förhållanden, men kanske kan den ses som ett avskräckande exempel på hur det kan gå när man inte är ärlig, vare sig mot sig själv eller de man har relationer med.

Allmänt betyg: 4/5
Queer bokcirkel-betyg: 4/5

Stella betyder Stjärna, Transcenders

Vid en sjö: ur Stella betyder stjärna

6 oktober, 2014 • By

IsaHär kommer en liten bit ur min kommande bok, Stella betyder stjärna. Fjortonåriga Isa har blivit meddragen på en road trip genom södra Sverige av den utåtagerande konstnären Stella.Just nu är de i en liten by någonstans i Småland, och har övernattat i en strandhytt vid en sjö.

Fåglarnas ihållande sång väckte mig. Kanske var det också trägolvets hårdhet. Vi hade försökt göra badhyttens golv mjukare med några presenningar som låg i ett hörn, men det hade inte hjälpt nåt vidare.
Stellas ansikte var alldeles intill mitt. Fem centimeter bort, hennes mun, hennes slutna ögon. Hjärtat bankade plötsligt. Och så känslan i kroppen, bultande. Kväljande. Jag skakade på huvudet, reste mig upp för att bli av med den. Det spelade visst ingen roll hur tankarna gick, kroppen hade ändå bestämt sig för vad den ville.
Jag öppnade dörren och kikade ut. Det låg ett tunt dis över sjön och det luktade morgon. Klockan var bara halvsju.
Träet i bryggan knirkade lätt när jag gick ut på den. Längst ute doppade jag tån i vattnet. Det var inte särskilt kallt. Jag satte mig på kanten.
Det såg ut som en annan plats än den vi varit på igår. Då hade den varit mörk, svart, färgad av tjära och missmod. Nu var den ren och torr precis som bryggan. Som om någon städat. I nästa sekund hörde jag steg bakom mig.
Stella var naken, såg jag precis när hon hoppade i, och vattendroppar stänkte upp på mig.
”Wow. Det är helt fantastiskt!”, ropade hon när huvudet dök upp igen. ”Kom i du också!”
Jag kände mig fånig redan innan jag sa det. ”Jag har inga badkläder.”
”Det har inte jag heller såg du väl. Det behövs inte, det är ju bara du och jag här!”
Det räcker, tänkte jag. Skakade på huvudet.
Stella simmade omkring utanför bryggan. Så kom hon närmare igen. ”Kom i nu då.”
Jag tänkte på knallpulverpistolen som Stella avfyrat på låtsas i sin mun igår natt. Jag tänkte på att det hon sagt då nog inte varit menat enbart som ett skämt. Men jag visste inte om den Stella som ville trycka av var mera verklig än den bekymmerslösa som nu tjatade på mig att hoppa i.
Om jag hade kunnat vara lite mer som hon, som på något magiskt vis kunde suga in tjäran och placera den någonstans där den aldrig verkade ha funnits. Som en strömbrytare. Stäng av, sätt på. Jag kunde inte tända och släcka sådär. Hade jag kunnat det hade jag brutit strömmen nu, och då hade jag kunnat hoppa i vattnet och allt hade varit bra.
Vilken var egentligen den stora skillnaden mellan mig och Stella? Hon var minst lika konstig som jag, bara på ett helt annat sätt. Men hon simmade omkring utanför bryggan nu, medan jag satt kvar. Varför skulle det vara så egentligen?
Jag reste mig, knäppte upp jeansen och drog av dem. La dem på bryggan. Långsamt. Jag kunde fortfarande ångra mig. Jag kunde gå i vid stranden och plaska lite i vattnet där det var grunt, och låtsas att det var så jag hade tänkt göra hela tiden. Jag drog in luft i lungorna. Och t-shirten över huvudet.
Stella trampade vatten ett par meter ifrån mig. Hon betraktade mig i tystnad när jag lossade gasbindans hållare och lindade av den. Sportbehån under behöll jag på när jag gled ner i vattnet.
Det var inte kallt. Luftbubblor yrde omkring mig. Jag såg Stellas nakna kropp röra sig en bit bort, innan jag hade huvudet ovanför ytan igen.
”Sa jag inte det. Det är skitskönt.”

Poly-bokcirkel, Transcenders

Bokrecension: Maken (1976) av Gun-Britt Sundström

2 oktober, 2014 • By

MakenLäsaren får följa Martina och Gustav från första gången de träffas i tjugoårsåldern, och sedan under deras sju år långa förhållande, som är lite av en berg-och-dalbana. Livet för dem i olika riktningar, och de är särbor i perioder, då båda har relationer med andra. Boken är ett porträtt av en relation, som är detaljerat in i minsta detalj.

Jag upplever den här boken som rakt igenom trovärdig, hur underligt de inblandade parterna än beter sig. Det är just beskrivningen av alla de motstridiga känslor som kan finnas när man är i relation till en annan människa som gör den att den känns så genuin. Trots att den skildrar en tvåsam relation tas många av de frågeställningar som fria relationer kan skapa upp. Att boken är skriven på sjuttiotalet märks knappt, bara här och där – i det stora hela känns den väldigt modern. Jag antar att det visar att när det gäller känslor, relationer och mänsklig kultur sker inte förändringar så snabbt att det händer så mycket på 38 år… på gott och ont. Mycket bra diskussionunderlag för de som är intresserade av relationer på djupet!

Allmänt betyg: 4,5/5
Poly-bokcirkelbetyg: 4,5/5 – förutsatt att en tycker att ältande av tankar och känslor är intressant!

Stjärnhimmel
Bobbi, Transcenders

Stjärnhimmel

1 oktober, 2014 • By

Vad är det som formar oss till dem vi är? Finns det en händelse som avgjorde vem jag blev? Jag tror inte det. Det finns ingen punkt när allting börjar, utan allting utgår från små små punkter, skeenden och upplevelser, som sammanstrålar till en helhet. Jag känner ibland att det jag skriver är berättelser jag burit med mig sedan jag var liten, som om jag haft ett frö i mig som jag visste en dag skulle slå ut. Som om de fanns i mig från början och bara letade efter sin rätta form.
Det är antagligen inte alls sant, utan en efterkonstruktion, men det är så det känns.

Både Tatuerade tårar och Jag är skillnad syftar till att förklara varför huvudpersonerna tänker, känner och reagerar som de gör. När de förstår sig själva bättre får de större möjligheter att förändra sin situation. Men det kan inte ske frikopplat från andra: Det är bara i andras ögon vi kan spegla oss själva.
Vi behöver andra för att fungera. Vi behöver andras blickar för att kunna se oss själva, vi behöver deras ord för att förstå världen. Berättelserna handlar om att knyta an, att bli en del av en helhet.
För hur det än känns så är vi inte solitära, ensamma stjärnor på en stjärnhimmel, utan delar av ett nät av relationer som sprider ljus över varandra. Och de som av olika anledningar blivit solitära, som saknar band till andra, har vi ett gemensamt ansvar att knyta an till.

Jag tror att berättelser kan vara ett sätt att få syn på att man inte är ensam.

Foto: https://www.flickr.com/photos/shalaco/

Bobbi, Tatuerade tårar, Transcenders

Trevlig upptäckt på Bokmässan

28 september, 2014 • By

HBTQ: Böcker bortom normenI torsdags var jag på Bokmässan och gick en sväng förbi BTJ:s monter, där jag såg boken HBTQ : böcker bortom normen som kom ut tidigare i år. Den är sammanställd av Sebastian Lönnlöv, och tar upp hundratals böcker med HBTQ-tema, mestadels svenska.
Nervöst bläddrade jag fram till författarregistret längst bak. Oj vad glad jag blev när jag såg mitt namn! Tatuerade Tårar fanns med och benämndes som något så ovanligt som en bok om en kille med anorexia. Även om det bara stod tre, fyra rader om boken kändes det fantastiskt.
Därför blev det höjdpunkten under mitt (annars väldigt korta) besök på mässan! 🙂

Poly-bokcirkel, Transcenders

Bokrecension: Swing (2014) av Bengt Ohlsson

19 september, 2014 • By

SwingHanna och Åke lever ett vanligt liv, så vanligt att de knappt reflekterat över det – fram tills att Hannas väninna berättar om en swingers-klubb hon besökt. Hanna blir nyfiken och får Åke att gå med på att åka dit. Upplevelsen blir underlig och obekväm och de sticker därifrån inom två timmar, men snart hör ett av paren från klubben av sig och vill ses igen. De träffas för en middag, och kanske något mer…

Swing är antagligen tänkt som ett ifrågasättande av samtidens idéer om att man förväntas förverkliga sig själv, och att relationer ska vara projekt som kryddas med exotiska upplevelser, men den blir aldrig utmanande. Jag förstår inte bokens sens moral. Vill den säga att man ska nöja sig med det man har? Baksidestexten låter i alla fall antyda att vi ”gapar efter mycket”.
Jag tycker att huvudkaraktärernas motstridiga tankar och känslor känns trovärdiga (till skillnad från vissa händelser på swingers-klubben som paret besöker). Enligt mig utmanar berättelsen inte tvåsamhetsnormen, snarare tvärtom, och därför är den för mig delvis en besvikelse, men som diskussionsunderlag kan den fungera.

Lite kuriosa är att när jag läste andras recensioner av boken kände sig många recenscenter sig nödgade att berätta att ”de själva aldrig skulle sätta sin fot på en sådan klubb”. Tycker det var väldigt intressant, för det är inte ofta som recenscenter annars känner sig tvungna att peka ut sin personliga hållning inför något som beskrivs i litteraturen; t ex ”själv skulle jag aldrig dra ut i krig sådär”. Det säger något om hur känsligt ämnet är!

Allmänt betyg: 3/5
Poly-bokcirkelbetyg: 3,5/5