Jag är så förvirrad. Jag vill så mycket.
Ena stunden vill jag verkligen skapa, få ur mig alla känslor, göra dem till föremål så att de blir synliga, så att alla kan se mitt inre. Jag har så mycket att berätta. Det jag skapar är bra, alla borde få en chans att uppleva det. Mina ord kommer alltid att bestå, ljudet av min musik och bilderna, de ska finnas kvar långt efter att jag har försvunnit från jordens yta.

I nästa stund vill jag gömma mig. Riva allt jag skrivit, bränna allt jag gjort. Det rasar inom mig, det rasande hatet, jag vet inte ens vem det är jag hatar, om det är mig själv eller någon annan. Känslan av förstörelse är så stark att den fysiskt påverkar mig. Jag vill förstöra någonting, mig själv, någon annan, något, det spelar faktiskt inte så stor roll. Jag vill förstöra världen. Det känns som att när jag öppnar munnen kommer eldsflammor ut, de kan bränna upp och förgöra, och det vill jag.
Men jag vill också krypa ihop till en boll i ett hörn och aldrig någonsin mer komma upp därifrån.

Foto: CC-BY Pete R.