Inatt var jag vaken hela natten och gjorde musik till Permafrost. Nu har jag kommit in i det, och då är det det enda jag vill göra. Vårt andra album Nadir kom ut för bara några månader sen, men jag har redan huvudet fullt av nästa. Det nya albumet kommer att bli mörkare och grymmare än något vi hittills gjort, det vet jag redan. Titeln är klar, och klockren: I am Difference

Det finns inget annat band som gör sådan musik som vi gör. Industriband, jo, det finns, band med coola scenshower och iögonfallande bandmedlemmar finns så klart, och band som kombinerar industri och metal finns naturligtvis. Men inget band jag hittills har hört har kunnat åstadkomma den kombination av hamrande beats, ödesdigra gitarriff, drivande basgångar och sjuka psykedeliska ljud som Permafrosts musik består av. Allt understruket av min egen förvridna sång.
Vi tar det bästa från alla genrer från black metal till psytrance och gör det till dansmusik som kan framföras live, eller, om man hellre vill, industri som man på allvar kan dansa sig i trans till.

Nadir

Permafrosts första album Tabernacle släpptes för ett och ett halvt år sen, så vi är rätt snabba. Eller jag, kanske man kan säga, det är ju jag som skriver musiken. Det har väl att göra med att när jag väl börjar skapa så kan jag inte sluta. Har du nånsin hört talas om flow? Ja, det är klart att du har, det har väl alla. Det är jag som är flow.
Jag slutar att äta, slutar att sova. Det finns bara jag och musiken. Den kommer till mig. Jag behöver inte be om det, det är som att jag bara öppnar mig och så finns den där för mig att plocka fram. När ett nytt stycke kommer jobbar jag på det tills det är färdigt (med undantag av någon enstaka paus). Sen får jag se om det blev bra. Det är inte säkert, men det blev så som det var menat. Jag är en mottagare och en genomförare. Kraft kommer in i mig och ut kommer en skapelse via mina händer, via min hjärna. Det är en ynnest som många bara kan drömma om. En kraft som bor i mig, och som jag har i min ägo.