I natt hade jag en så konstig dröm. I drömmen var det höst, men löven hade ännu inte fallit av träden. Jag gick på en gång som sluttade nedåt, och runt mig var växtligheten så tät att det kändes som att gå i en tunnel. Till slut kom jag fram till en glänta som var formad som en cirkel. När jag tittade mig omkring såg jag att det fanns flera gångar som ledde till cirkeln, och de kom från alla håll. Marken i gläntan var täckt av bruna löv och barr som gjorde den till ett ljudisolerat rum.

I mitten stod en staty. Från långt håll såg jag att den föreställde en mor som höll sitt lilla barn i famnen. Hon lutade sig över det i en öm gest. Men när jag långsamt kom närmare såg jag att den egentligen föreställde något helt annat, och det var som om blodet föll inom mig, det rann ner i benen och gjorde mina kinder och armar stela av kyla. Vad den egentligen visade var en mamma som dödade sitt barn. Hon gjorde det genom att suga ut barnets ögon med sin mun, och sedan spruta ner dem i halsen på det, så att det kvävdes. Jag såg hur barnets ögonhålor gapade tomma.
Just då vaknade jag med ett ryck, och med bilden av statyn inpräntad i hjärnan. Drömmen ville inte släppa taget, jag hade den kvar i huvudet i flera timmar.
Nu tänker jag att jag ska skriva en låt om den, om jag kan fånga stämningen.

Bild: CC-BY-NC AstronomyGal