Jag ska inte ta så mycket av er tid i anspråk. Jag tänkte bara berätta en saga. Den handlar om mig, mest om mig i alla fall, men också om en person som vi kan kalla för M. Ok, den börjar nu.

Sedan slutet av sommaren hade allt varit sjukt hektiskt. Jag och M hade jobbat varenda dag för att få ihop allt inför turnén. Vi brukade träffas hemma hos mig och sen jobbade vi bara på, så länge vi orkade. Men den här gången ringde M mig tidigare än vanligt (vilket inte betyder att det var tidigt, bara att det var tidigare).

Pangaea
Du måste komma över, sa han, jag vill visa dig nåt.
Okej, sa jag, vi ses snart.

Jag skyndade mig dit, gick så fort jag kunde. Det tar bara fem minuter. M öppnade dörren halvnaken, nåt jag gjorde mitt bästa för att ignorera.
Så vad var det om?
Kolla! M höll fram en konstig liten docka, gjord av vitt tyg. Den såg nästan ut som en liten mumie.
Shit, det var en läskig liten jävel, sa jag.
Jag vet, jag fick den på posten igår, fast jag öppnade den nu på morgonen, var för trött igår. Underligt eller hur? Den har en etikett fastsatt på sig också.
Jag får kolla! Jag tog dockan, tittade på den lilla lappen som satt runt halsen på den. Berätta din hemlighet, stod det. Undrar vad det betyder?
Jag gav dockan till M och vi gick in i lägenheten. Så, gjorde du det? frågade jag. Berättade du din hemlighet?
Haha, skojar du? Varför skulle jag göra det? sa han. Förresten så har jag inga hemligheter. Det borde väl du veta. Om man vill veta nåt om mig, vad som helst, så är det bara att läsa min blogg!

VanillaTwinstar
Han slängde dockan på bordet och gick för att ta kaffe. Men jag kunde inte bara lämna den där, så jag tog upp den och tittade in i dess sorgsna små ögon. Då blinkade den åt mig! Jag tappade den nästan.
Förvånad la jag den ifrån mig. Men så … var jag tvungen att ta upp den igen.
Jag var tvungen att säga det. Så jag viskade i örat på den.

Så kom M tillbaka från köket. Vad fan, skit i den där nu, vi måste jobba. Jag har fått okej från T på Batschkapp-spelningen. Rätt bra, eller vad säger du!?
Jag satte tillbaka dockan på bordet. Och så satt den där, med sina oseende ögon stirrande ut i ingenting.

Nästa