Nästa dag åkte vi. Vi hade spelningar nästan varje kväll, och på varenda en tog jag med mig Mercury. Mercury spelade med oss, kraschade instrument och fotade fans. Eller ställde upp som modell. Mercury var faktiskt rätt självcentrerad. Men jag hade fäst mig.
Nästa dag ropade M på mig. Det var mitt på dagen, och vi hade just kommit till det nya spelstället. Jag stod vid minibussen och M kom ut från stället efter att ha checkat läget inför kvällen. Han kom emot mig med snabba steg.

Jag kom på en grej, sa han. Vi ska ta en video till turnédagboken. Med den här! Han höll upp ytterligare en docka, en ganska läskig sak.
Den väntade på mig därinne. Och nu ska du filma oss!
Vad fan? En till? sa jag.
Jajjemän.
Men hur kom den hit? Vem vet var vi är?
M såg blaserad ut. Nån som läser vårt spelschema, sa han. Om du inte minns, så står det på flyern vart vi spelar. Kom igen nu!
Okej då. Jag tog upp telefonen och tryckte på spela in.
Kolla vem som dök upp idag! sa M in i kameran. Lilla Oxygen Overdrive här … awesome eller hur? Säg mig vem du är, står det. Han vände och vred lite på dockan, sen tittade han rakt in i kameran. Nää, det är bättre att du berättar för mig, sa han.

Oxygen Overdrive
Jag fortsatte filma, och frågade: De där dockorna dyker upp vart du än går. Är det inte obehagligt?
Nej, varför skulle jag tycka det?
Ja, men tänk om det är nån galning som skickar dem? Nån som, du vet … vill dig illa.
Äh var inte dum. Det är bara nån som är uttråkad och ensam nånstans. Jag kunde ha gjort det själv. Jag vet fan hur det är!

Jag nickade. Han hade nog rätt i det.

Nästa