Bobbi, Poly-bokcirkel, Transcenders

Skönlitteratur utanför tvåsamhetsnormen

24 augusti, 2014 • By

PolyamoriTidigare den här sommaren började jag fundera över i vilken utsträckning det finns skönlitterära skildringar av relationer som utmanar tvåsamhetsnormen – mycket för att jag själv arbetar på ett skrivprojekt som tar upp ämnet. Jag fick känslan av att det finns ganska få böcker som skildrar friare relationsformer; och ännu färre som skildrar dem som ett möjligt alternativ. Jag började undersöka saken,  i jakt på någon form av lista, men hittade egentligen bara andra som ställde frågan om ifall det finns en sådan. Min tanke är att när något inte skildras i kulturen så innebär det att det inte existerar i det allmänna medvetandet. Därför kändes det viktigt att göra en sammanställning av det som faktiskt skrivits. Så jag började på en själv.

Det kommer att ta tid att både hitta böcker och att läsa igenom och recensera dem, så jag har beslutat att publicera listan redan nu i ett eget inlägg, och sedan komplettera den med korta recensioner efter hand. Listan är just nu väldigt ofullständig, och även framåt ska den ses som ”under konstruktion”.

Jag kommer att ta med med ett brett urval böcker utifrån temat ”fria relationer”, där ”fria relationer” används som ett samlingsbegrepp för alla relationer som på något sätt går utanför tvåsamhetsnormen. Det kan handla om poly-relationer, swinging, trianglar mm. Böckerna behöver inte ha fria relationer som huvudtema, utan det räcker att temat behandlas på något sätt. Det innebär att vissa böcker i första hand kommer att handla om tvåsamhet, men med någon form av diskussion om vad den innebär och sådant som utmanar den. Förhoppningsvis kommer jag även att hitta böcker som inte har tvåsamheten som huvudfokus!

För mig är det viktigt att lista just skönlitteratur, eftersom skönlitteraturen ger en annan möjlighet till nyansering, fördjupning och identifikation än vad facklitteraturen gör. Det finns massor av intressant facklitteratur om sex och relationer, men för egen del vill jag alltid komplettera facklitteratur med skönlitteratur för att få fler perspektiv på ett ämne som är komplext

För den som är nyfiken på vad ”fria relationer” innebär finns t ex boken ”Opening up” av Tristan Taormino, som tar upp de flesta olika varianter av fria relationer. Den typen av (fack)böcker är dock inte något jag kommer att ha med i min lista.

När jag skriver om en bok kommer jag att göra det utifrån hur väl den skulle kunna fungera som ett diskussionsunderlag – hur väl den skulle passa in i en bokcirkel om fria relationer. Jag kommer att ge boken ett allmänt betyg och ett betyg baserat på detta kriterium.

Här hittar du listan!

Bobbi, Transcenders

I dare you to draw

20 augusti, 2014 • By

Idag har jag, tillsammans med en massa andra konferensbesökare, blivit utmanad att teckna av Molly Crabapple som höll ett fantastiskt föredrag på The Conference. Därför – sa Molly (inklusive en massa annat smart som jag inte nu kan återge) – att tecknande är en fysisk handling som för en närmare en själv. När man plockar något ur den ständiga strömmen av bilder – en händelse, en situation, en människa – och väljer att lägga tid på att arbeta med den innebär det också att man fördjupar sitt seende.

Jag tänkte att det samma faktiskt gäller för skrivande. Varje gång man lägger tid på att beskriva ett skeende, en person, ett tänkande, är det samma typ av fördjupning: Just denna händelse blir utvald, av alla potentiella händelser. Just denna situation förtjänar att beskrivas i minsta detalj. Jag tänkte att varje gång man väljer en scen att beskriva gäller det att ge den sin fulla uppmärksamhet. Att inte slarva förbi den.

Molly utmanade alla i publiken att skaffa ett skissblock och pennor. Trots att skrivandet är ett liknande uttryck funderar jag på att anta utmaningen. Jag kan sakna tecknandet. Under min uppväxt var tecknandet mitt utvalda sätt att berätta.

Bilder fladdrade förbi, i mina tankar. Får se om jag lyckas fånga dem på papper…

Bobbi, Transcenders

Inför regnbågsveckan

1 augusti, 2014 • By

Jag läser Vykort från Ingenmansland av Aidan Chambers varvat med att, i huvudet och på papperet, förbereda mig inför mitt prat på Regnbågsfestivalen. Aidan Chambers är en av få författare som kan väva in så stark spänning i mötet mellan karaktärer att jag måste dra på det – lägga undan boken ett slag, och sen kanske läsa om stycket igen – innan jag fortsätter.

Igår såg jag Paraden på tv, en serbisk film om en av de första Pride-paraderna i Serbien. Den var galghumoristisk, mörker blandat med feelgood, som hallåan uttryckte det innan den visades. Ja. Jag tyckte det var närmast outhärdligt att se hur fientligt klimatet mot hbtq-personerna var i filmen. Att det kan se ut så, så nära inpå husknuten, gör mig förtvivlad och jag grät när filmen var slut.

Allt det här är i mitt huvud, men ute är det väldigt vackert väder och jag funderar på att göra en utflykt. Råkade förresten på en bra lista över böcker med hbtq-tema igår, och blev glad över att Tatuerade tårar fanns med i den, precis som Vykort från ingenmansland.

Snart ska jag nog ut i solen ändå.

PS: Hett tips:

Sydsvenskan_140801

Logo Regnbågsfestivalen
Nyheter, Transcenders

Programmet till Regnbågsfestivalen är klart!

14 juli, 2014 • By

Här hittar du hela programmet till Regnbågsfestivalen! Jag berättar om böckerna och Transcenders måndagen den 4 augusti kl 19 i ABF-Huset.
Ur programmet:

FÖREDRAG: Transcenders, eller att hitta sig själv i livet
Transcenders är en serie skönlitterära romaner för unga vuxna, om att hitta sig själv, sitt uttryck och sin sexualitet, och som alla har ett hbtq-perspektiv. Bobbi A Sand berättar om utvecklingen av böckerna och karaktärerna, vilka också tillåts ha ett liv utanför boksidorna.
Deltagarna får ett möte med berättelsernas karaktärer likväl som med författaren. Avlutas med frågestund/diskussion kring berättelsernas teman.

Jag kommer även att medverka i ”Queer Storytelling” torsdagen den 7e augusti på ABF-Huset.
Utöver det finns massor av andra spännande programpunkter. Det är verkligen tur för mig att jag har semester under festivalen! 🙂

Bobbi, Transcenders

Vi saknar ett substantiv

7 juli, 2014 • By

Igår kom jag och Pixie att prata om ordet ”hen”, diskussionen startade med att vi pratade om möjligheten (som inte finns i Sverige än) att i Facebook ange andra alternativ för kön än ”man” och ”kvinna”. Samtalet gick ungefär så här:
Pixie: ”Jag fattar verkligen inte problemet med ordet hen, särskilt inte när folk säger att man inte kan skapa ett nytt ord. Det kan man väl visst. Det skapas nya ord hela tiden.”
Jag: ”Ja jag vet. Brukar inte Svenska Akademin komma upp med en lista på nyord varenda år, där sånt som ogooglebar står med? Jag verkar kanske ifrågasättande nu, men jag tvivlar på att det finns ett lika stort behov av ordet ogooglebar som av ordet hen. Men det kanske bara är jag?”
Pixie: Fniss.
Jag: ”Och, man kan visst skapa nya ord. Om man tar exemplet när man insåg att det kvinnliga könsorganet hos småtjejer inte hade nåt vettigt namn … utan att man använde pinsamma, degraderande uttryck som kussimutta och framstjärt. Då diskuterade man det hela och kom upp med ordet snippa. Efter ett tag enades folk om att det var ett bra ord som faktiskt behövdes. Jag tror de flesta använder det idag. Och då var det inte så mycket snack om att man inte kan skapa nya ord. Eller var det kanske det, fast jag missade det?”
Pixie: ”Ingen aning. Men det var faktiskt lite ovant i början. Fast sen, ganska snart, så vande man sig.”
Jag: ”En annan sak med ordet hen, det är att det pekar ut att vi saknar ännu fler ord. Vi har inte bara saknat ett pronomen, vi saknar även ett substantiv. Många säger till exempel ‘en hen’, som om det vore ett substantiv. Men hen är ett pronomen, och om man vill ha ett ord för någon som är av ett tredje kön, eller mittemellan man och kvinna, så finns det inget bra ord.”
Pixie: ”En kvänn kanske?”
Jag (skrattar): ”Jag har använt ordet maninna ibland, men det blir lite för stort fokus på ordets första led, som att den manliga delen är viktigare på nåt sätt.”
Pixie: ”Ja det känns faktiskt lite så.”
Jag: ”Jag funderade på tjille också. En kombination av tjej och kille. Men det blir lite samma sak som med maninna …”
Pixie: ”Kvänn funkar nog inte så bra heller. Det låter mer som en kvinnlig vän.”
Jag: ”Ja .. eller nåt.”
Pixie (på västgötska): ”Ska vi ut å ragga kvänn? Ja ska bara hämta min epa-traktor så ses vi vid macken. Det hänger massor av kvänn där!”
Jag (skrattar): ”Hmm, jag tror helt enkelt inte att man ska bilda det nya ordet utifrån de nuvarande orden. Det måste nog ha ett helt eget.”
Pixie: ”Ja, sant. Men vad ska det vara egentligen?”

Ja, där tog det stopp. Så det kan ni få fundera vidare på!

Bobbi, Transcenders

The one guy

25 juni, 2014 • By

Ofta, när jag behöver muntra upp mig själv, tänker jag på min förmodat heterosexuella manliga vän Per, som jag och min kompis retades med en utekväll, på grund av hans förtjusning i en bekant till oss, Kristian. Per hade just sagt att han ”skulle visa Kristian världen”.
Jag: ”Visa honom världen, haha, vad innebär det?”
”Tja …” Per flinade.
Vän: ”Nå, inte så svårt att lista ut. Det var väl ungefär samma sak som du ville göra med Rickard innan.” Rickard var en annan gemensam bekant.
Per: ”Aja. Men ni vet hur det är. Alla har väl sin ‘the one guy’ … den där enda killen som man skulle kunna göra det med, liksom. Och … ja … innan så var det Rickard. Och nu är det Kristian.”

Älskar’t. Alla har väl sin ”the one guy”! 😉

Bobbi, Transcenders

Det som blivit kvar

11 juni, 2014 • By

Jag är nyss hemkommen från Leipzig och Wave Gotik Treffen, en festival jag brukat besöka de senaste åren (detta var min sjätte gång). Det är en av världens största goth-festivaler – som också är medskyldig till att Jag är skillnad alls blev till, eftersom det var där jag såg bandet som inspirerade mig att skriva boken.

På WGT spelar nästan 250 band på över 20 spelställen, och bäst i år var ett nytt ställe som hette Täubchental. Det låg en bit ifrån centrum och på vägen dit passerade jag och Pixie ett stort ödehus som vi var tvungna att undersöka.

Leipzig

Det är en av de saker jag gillar allra mest med Leipzig – att det finns massor av häftiga byggnader, endel övergivna, endel som tas i bruk som spelställen under festivalen. Detta var en stor fabrik eller något liknande som nu var helt öde.

Leipzig

Det är något oerhört fascinerande med sådant som blivit kvar, som rester från en annan tid. På något sätt påminner det kanske om alla rester, allt det kvarblivna, outforskade som finns begravet långt nere i ens medvetande – och som man inte alltid vill kännas vid. Precis som samhället inte riktigt vill kännas vid sådana här platser.

Vi var också ut och gjorde stan osäker (säker?) tillsammans med 20 000 andra goths. Här är en obligatotrisk, suddig hotellbild på väg ut. 🙂

Leipzig

 

Pangaea
Jag är skillnad, Pangaea, Transcenders

Pangaeas tankar 10: Someone to bruise and leave behind

7 april, 2014 • By

Ett par dagar senare befann jag mig på en buss, med hörlurarna i öronen och musiken på hög volym. Det tyska landskapet for förbi utanför fönstret.

Jag måste alltid sticka från något. När det träffar mig. När det sårar mig.
När det gör ont.

Den här gången gjorde det jävligt ont.

Sucker love I always find
Someone to bruise and leave behind

Så lät det i hörlurarna och i mitt huvud. Jag såg ut genom rutan.

Jag vill alltid vara med någon.
Mest av allt
ville jag vara med dig.

Jag såg framför mig hur M öppnade hotelldörren efter att ha hört en lätt knackning. Utanför låg en pappkartong, och när han vek upp det ljusa silkepapperet såg han ännu en docka. De gröna ögonen var målade på tyget, de såg vädjande ut.
Släpp in kärleken! stod det på den lilla etiketten.
Han la ner dockan, fnös till för sig själv. Det här är så jävla bull, sa han.

Maxi

SLUT

—-

… Hoppas ni gillade min lilla berättelse. Eller åtminstone låten ovan 😉 /J