Älska mig bara migUnder första året på gymnasiet börjar Saga umgås med Joline, en aktivist som tar med henne på demonstrationer och möten. I samband med ett polisingripande träffar Saga för första gången Lex, och hon faller handlöst. Joline varnar Saga och säger att Lex är knepig, men Saga är så kär att inget spelar någon roll.

Detta är en av mycket få böcker som har ordet ”polyamorös” med i baksidestexten, men polyrelationer spelar en mindre roll i boken. I stället handlar den om kärlek, den där första förälskelsen som verkligen sopar banan med en; om frigörelse från familjen, att växa upp och lämna barndomen bakom sig; och om vänskap. Den beskriver väldigt bra en tonårings första intensiva möte med världen utanför kärnfamiljen, och det engagemang som kan uppstå när man hittar ett helt nytt sammanhang och får nya perspektiv.

Sagas möte med polyrelationer har dock mer att göra med oärlighet och svek än med polyamori, och berättelsen pekar ut en del av den problematik som kan finnas om man inte spelar med öppna kort. Jag tycker att det är lite trist att det blir just den negativa bilden av polyrelationer som visas. Ändå gillade jag boken. Den är en fin skildring av ung kärlek, och av hur den kan ställa precis allting på sin spets.

Olika åldrar har olika utmaningar. För unga människor tänker jag att boken kan fungera som diskussionsunderlag kring relationer och identitet. För den som vill ha mer ”kött på benen” vad gäller polyrelationer fungerar den mindre bra.

Allmänt betyg: 3,5/5
Poly-bokcirkelbetyg: 2,5/5