Felicias resaFelicia, Adam och Arion har flytt ifrån Urbs, en totalitär stadsstat där man försöker skapa den perfekta människan. En lång resa tar vid, där Felicia och hennes vänner möter många hinder.

Det är inte lätt att veta vem man kan lita på i en värld som har sönderfallit. Många människor ägnar sig åt plundring och röveri medan andra förgås av sjukdomar. Men det finns också närhet och kärlek i de nära relationerna. Felicia är bunden till Arion, men under vägen dyker också Kain upp, som väcker starka känslor hos Felicia. Felicia hämtar kraft i sin döda mamma Kanas röst, och Kana visar sig i form av olika djur som hjälper dem på resan.

Detta är en fantasy-berättelse om en resa i en värld som rasat samman. Det är bok nummer två i en serie (den första heter ”Felicias ö”). Felicia är på flykt från Urbs och de som vill använda henne som avlingsobjekt för en ny sorts människa. Boken är action-späckad, det händer hela tiden någonting. Felicia är huvudpersonen men berättarperspektivet växlar mellan flera av karaktärerna. Relationen mellan Felicia och Arion är på ett sätt central, det framstår som att det är vad berättelsen handlar om, samtidigt tycker jag att samspelet mellan dem är outvecklat. Jag har svårt att avgöra om det beror på själva skildringen av dem, eller på karaktärerna i sig. De kommunicerar inte i någon större grad, vilket gör att det är svårt att få grepp om vad som verkligen händer mellan dem. Det finns mycket dramatik i berättelsen, människor dör som flugor i olika sammandrabbningar, men jag saknar ett djup i skildringen. Samtidigt är det spännande, så jag läser vidare, och tänker flera gånger att berättelsen skulle göra sig bra som en film.

Efter ett tag kommer syskonen Luna och Kain in i historien. Arion dras till Luna och Felicia till Kain. Det ställer till mycket problem mellan Felicia och Arion, svartsjukan rasar, och Arion och Kain blir dödsfiender. (Obs, nu kommer jag att spoila slutet, så läs inte vidare om du vill läsa boken utan att veta hur det går.) Eftersom jag blivit tipsad om den här boken som ett exempel på en där fria relationer/poly-relationer tas upp, väntar jag hela tiden på att den dimensionen ska komma in. Det gör den på ett sätt, genom att svartsjukan mellan Arion/Kain och Felicia/Luna skildras, liksom Felicias och Arions dubbla känslor i förhållande till Kain och Luna. Ändå skulle jag vilja ha mer … kanske är det för att Arions och Felicias relation är så ordlös, eller snarare oformulerad, som jag inte får grepp om den. Samtidigt är det ju ibland så med relationer. Det kan också vara att detta är en genre av böcker som jag inte läser så ofta, eftersom jag är mer intresserad av inre skeenden än av action. Hur eller hur – i slutet kommer Felicia, Arion och Kain fram till att de behöver kunna leva tillsammans alla tre (Luna är då ute ut bilden) och acceptera de känslor som finns. Det jag verkligen tycker om är att det är en skildring av en poly-relation som slutar lyckligt. I flera av de andra böcker jag läst slutar det med att relationerna löses upp, i ett ”vi försökte men det gick inte”, men här finns det i stället ett ”sen levde de lyckliga i alla sina dagar”-slut. Det gör mig glad!

Allmänt betyg: 3/5
Poly-bokcirkelbetyg: 3,5/5