Kärleken i Julia Anderssons livJulia Andersson träffar Rune redan som sjuttonåring. Det är sent sextiotal och ”alla andra” lever i fria relationer eller är otrogna, men så vill vare sig Julia eller Rune ha det. Samtidigt finns det så många intressanta och attraktiva människor i Julias värld. Särskilt en…

Romanen skildrar textilkonsnären Julias liv och tankar ingående, och särskilt hennes relation till Hubert Meyer, chef på Moderna Muséet. Han är rik – och inflytelserik – och Julia blir förälskad redan första gången de träffas. Han finns sedan i hennes liv i åratal, mest i hennes tankar och fantasier, eftersom hon försöker avhålla sig från att träffa honom. Hon vill ge efter och gå upp i sin förälskelse men kan samtidigt inte, eftersom hon inte har Runes tillåtelse.

Jag tycker ofta om den här typen av romaner, som skildrar någons tankar inifrån och i minsta detalj, men den här boken är jag kluven till. Jag tycker stundtals att det är intressant att följa Julias känsloliv och hennes resonemang, samtidigt upplever jag att berättelsen egentligen inte handlar om något. Den uppbrutna kronologin gör det svårt att hänga med och jag tycker att den snarast försöker dölja bristen på handling. Precis som Gun-Britt Sundströms Maken är berättelsen hyperrealistisk och skriven på sjuttiotalet, men till skillnad från Maken innehåller den vad jag tror är en kritik mot dåtidens ”ideal” (i vissa grupper) kring fria relationer. Samtidigt tycker jag att den kritiken är uddlös, och jag saknar en fördjupad diskussion. Julia konstaterar att hon kan älska flera, hon blir förälskad i Hubert men får inte träffa honom, men hon gör det ändå … Jag förstår inte riktigt vad texten vill säga, men kanske är det just ambivalensen författaren vill skildra. Eller så är det något med sjuttiotalet jag inte förstår.

Allmänt betyg: 3
Poly-bokcirkelbetyg: 3