MandarinernaMandarinerna är en berättelse om kärlek, moral och politik. Vi följer ett gäng intellektuella i Paris, några år precis under och efter andra världskrigets slut.
Anne är psykoanalytiker och gift med Robert, en känd författare och politiker, och Henri är författare/journalist som driver tidningen L’Espoir. Nadine är Annes och Roberts egensinniga 18-åriga dotter som har svårt att finna sin plats. Dessa människor och hela världen tycks stå inför ett val: Sovjet eller Amerika, kommunism eller kapitalism.

I kulturvänsterkretsar och den motståndsrörelse som huvudpersonerna tillhört är de flesta för Sovjet. Robert och Henri vill dock delvis ta avstånd från kommunismen och startar därför den politiska gruppen SLR. Henri och Robert uppslukas av politiken medan Anne blir allt tommare: psykoanalysen förlorar sin mening när världen ser ut som den gör. Henris fru Paule blir så insnärjd i tankarna på sin och Henris relation (som är i upplösning) att hon närmar sig en psykos. Anne i sin tur längtar efter förlösning; under en USA-resa blir hon förälskad i författaren Lewis, men hon kan inte tänka sig att lämna sitt liv med Robert. När Henri och Robert tvingas göra olika val utifrån sina moraliska övertygelser sätts deras vänskap på hårda prov, och båda börjar tvivla på att ord faktiskt kan påverka situationen i världen.

Vad jag tänker på när jag läser den här boken är att så litet tycks ha ändrats sedan 1945, samtidigt som så mycket är annorlunda. Jag får erkänna att jag nog inte vetat särskilt mycket om världsläget vid den här tiden – men plötsligt blev det helt levande för mig genom karaktärernas tankar, diskussioner och ställningstaganden.
Berättelsens kvinnor är i mångt och mycket utlämnade åt sina män. De lever för dem; var och en på sitt sätt, de verkar inte kunna leva och verka helt i egen rätt. Romanens karaktärer lever ofta i öppna relationer. När Anne blir tillsammans med Lewis kommunicerar hon öppet med Robert om detta, och han uppvisar inte en tillstymmelse till svartsjuka. Lewis däremot har problem med att Anne inte väljer honom fullt ut och det gör deras relation till en smärtsam passion.

Detta är en väldigt lång bok med många olika komplexa teman. de Beauvoir skildrar människor och skeenden så trovärdigt att berättelsen känns som ett rakt utsnitt ur verkligheten, men det misstänker jag att den inte är. Som diskussionsunderlag fungerar den bra, men kanske mer kring existensiella frågor än relationer, även om dessa också är en del av bokens teman.

Allmänt betyg: 4/5
Ploy-bokcirkelbetyg: 3,5/5