SwingHanna och Åke lever ett vanligt liv, så vanligt att de knappt reflekterat över det – fram tills att Hannas väninna berättar om en swingers-klubb hon besökt. Hanna blir nyfiken och får Åke att gå med på att åka dit. Upplevelsen blir underlig och obekväm och de sticker därifrån inom två timmar, men snart hör ett av paren från klubben av sig och vill ses igen. De träffas för en middag, och kanske något mer…

Swing är antagligen tänkt som ett ifrågasättande av samtidens idéer om att man förväntas förverkliga sig själv, och att relationer ska vara projekt som kryddas med exotiska upplevelser, men den blir aldrig utmanande. Jag förstår inte bokens sens moral. Vill den säga att man ska nöja sig med det man har? Baksidestexten låter i alla fall antyda att vi ”gapar efter mycket”.
Jag tycker att huvudkaraktärernas motstridiga tankar och känslor känns trovärdiga (till skillnad från vissa händelser på swingers-klubben som paret besöker). Enligt mig utmanar berättelsen inte tvåsamhetsnormen, snarare tvärtom, och därför är den för mig delvis en besvikelse, men som diskussionsunderlag kan den fungera.

Lite kuriosa är att när jag läste andras recensioner av boken kände sig många recenscenter sig nödgade att berätta att ”de själva aldrig skulle sätta sin fot på en sådan klubb”. Tycker det var väldigt intressant, för det är inte ofta som recenscenter annars känner sig tvungna att peka ut sin personliga hållning inför något som beskrivs i litteraturen; t ex ”själv skulle jag aldrig dra ut i krig sådär”. Det säger något om hur känsligt ämnet är!

Allmänt betyg: 3/5
Poly-bokcirkelbetyg: 3,5/5