En enveten melodi hörs och den blir starkare och starkare. Det är inte alarmet, därför sover jag vidare ända tills jag fattar att det är någon som ringer på mobilen.
”Hallå”, svarar jag grötigt eftersom jag inte ens hann harkla mig.
En kvinnoröst. ”Vad håller du på med egentligen?” Den låter arg. Det måste vara någon som har ringt fel, så jävla typiskt. ”Vem är det?”
”Om det händer något… om det händer något med Michel nu så ska du veta att det är på grund av dig!” Jag spärrar upp ögonen. Michel. Det är Micki. Det måste vara Mickis mamma.
”Eva? Vad är det? Vad är det som händer?”
Hon verkar inte höra vad jag säger, hon bara fortsätter att gå på. ”Fattar du inte att det minsta Michel behöver just nu… är att… Du leker verkligen med elden, men det bryr du dig kanske inte om?”
”Jag…”
”Låt honom vara!” nästan skriker hon och slänger på luren.

Jag sitter på sängkanten med telefonen i handen. Vad fan var det där? Jag får tårar i ögonen. Hjärtat klappar. Händerna darrar.
Vad ska jag göra? Hon verkar ju helt psyko. Och vad sa hon om Micki? Har något hänt?
Det är fan inte rättvist. Deras jävla familj borde skickas till psyket hela bunten. Jag torkar ögonen och försöker sluta darra.
På stolen hänger en handduk, jag drar åt mig den och går in i duschen. Sätter på kranen och lutar ansiktet upp mot strålarna. Om jag bara kunde spola bort allt. Allt min hjärna samlat på sig. Som när man installerar om en dator. Nytt och fräscht. Fungerande program utan gammalt mög som stoppar upp processerna och får datorn att hela tiden hänga sig och visa blåskärm.
Blåskärm.
Jag lutar huvudet mot kaklet. Det enda jag vill göra är att gnälla: jag vill att min mamma ska komma. Hon ska göra det bra. Hon ska blåsa. Men hon ringde inte tillbaka i söndags.

Jag tar mig i alla fall till jobbet och tackar min lyckliga stjärna för att jag har ett praktiskt arbete. Det skulle vara döden att behöva tänka.
”Hur är det?” frågar Robban ändå. ”Du ser sliten ut.”
”Sliten är bara förnamnet.”
”Nåt speciellt?”
”En massa jävla drama.”
Robban drar på munnen. ”Surt.”
Jag nickar.

Nästa