Caféet håller på att stänga, och ett efter ett drar sig de små gängen därifrån, ut i junikvällen, vidare på fester, kanske i parken. Jag hör några prata om Mölleplatsen. Plötsligt är jag en av dem som är sist kvar.
”Vart ska du i kväll då?” frågar en kille som jobbar där.
Jag rycker på axlarna.
”Är du inte här med någon? Var kommer du ifrån?”
”Staffanstorp”, skyndar jag mig att säga. ”Min pappa kommer snart och hämtar mig.” Jag nickar mot gatan utanför. Sedan ger jag mig iväg, innan han hinner säga något mer. När jag går mot Gustav Adolfs torg känner jag fortfarande hans forskande men vänliga blick i ryggen.

På torget står klungor med ungdomar, de svirrar omkring som getingar runt något sött, och det har blivit kallt i luften. Jag sätter mig på det svarta låga stängsel som går runt rabatterna på torget, för nu vet jag inte längre vart jag ska.
Jag kunde ha gått in på Burger King en sväng, om jag bara hade haft mer pengar. De sista två tjugolapparna i fickan vågar jag inte göra mig av med, inte än. Inte förrän jag vet mer om hur kvällen ska sluta.
Medan jag sitter där börjar det regna. Ett stilla, långsamt regn, lite sorgset och liksom sjungande. Jag tänker på gänget som skulle festa i parken. Undrar vad de gör nu?
Regnet får mig att börja gå igen, upp längs gågatan mot Stortorget.
Jag tänker på HC, och på mitt försök. Jag gjorde allt jag kunde för att bli en del av det gänget, men precis som i skolan så misslyckades det. Folk verkar vilja ha mig med till en början, men sedan när det verkligen gäller så bryr de sig inte. De bara försvinner. Samtidigt undrar jag vad jag hade väntat mig, varför jag trodde att det skulle bli annorlunda. Ensamheten är ju en del av mitt blod. Precis som hos Dead.

Jag är med ingen. Jag är alltid inte med någon.

Håret har blivit vått, kalla droppar ramlar ner i ansiktet, och vätan börjar ta sig genom kläderna. Jag märker hur jag börjar huttra och drar ärmarna på huvtröjan över händerna, försöker vira in dem, men tröjan är blöt och fingrarna iskalla. Jag behöver komma in någonstans. Men var skulle det vara?
Den svarta trädörren till HC har stängts och kommer aldrig att öppnas mer.

Nästa